TJÄNSTER I HEMMET

Omsorg, vård och ålderdom. Jag smakar på orden. De låter fina tillsammans. Mycket o och å. Runda vokaler. Runda former. Jag gör eftersökningar. Jag hittar meningar som att ”formell omsorg bedrivs av samhället och är avlönat”, eller hur ”omsorg förknippas med kärlek och omtänksamhet”. Jag finner företag som har omsorg i sitt namn. Jag finner att ordet omsorg har ordet sorg i sig, som i att sörja, ta hand om. Men också som i att sörja, gråta.

 

Jag känner på ordet hemtjänst, och tänker hårda konsonanter. Jag finner ordet tjäna och ser det som ett ekonomiskt ord, och att det finns en dubbel betydelse av att tjäna något, och att tjäna någon. Jag finner ett tvingande pliktförhållande och en underordnad. Jag finner familjen så som den privata lösningen, och jag finner den offentliga som en penning-lösning. Men båda är ekonomi, eftersom ekonomi är hem och lag och ett hushållande av resurser. Av mänskliga resurser. Av kroppar.

 

Jag tänker att lagen inte har något med det etiska att göra. Lagen är riktad mot omdömen, och oberoende av sanning och rättvisa.

 

Jag finner ett nu: ”vår hemtjänst är ett bra alternativ för dig som vill fortsätta bo kvar i ditt eget hem”.

 

Jag finner kvinnor.

 

Kvinnor som tjänat, skött och sörjt. Och jag tänker, vem bedriver omsorg med kärlek och omtänksamhet? Hur gör man det i ett hushållande av resurser? Hur gör man det i detta nu?

 

Jag läser om vanvård i dagspress. Om anhöriga som förtvivlat gråter för sin mor eller sin far. Sin syster eller kanske moster. De talar om blöjor som inte bytts, om mediciner som inte tagits i tid och om fall och skador som inte rapporterats och jag tänker:

 

ja, vad trodde ni?

 

Jag tänker på de som arbetar, de som drar från lägenhet till lägenhet, från dörr till dörr, från kropp till kropp, som smakar och känner. Som böjer sina ryggar över en liggande kropp, som springer i trappor och mellan hus, radhus och lägenheter, som kliver in genom olika dörrar, in till olika rum.

 

Jag finner en plats. Ja, en stad och en stadsdel, Kortedala, och tänker att det är här, bakom dessa dörrar, i dessa hus och hem, som Tjänster i hemmet ska utspela sig. Det är här, under en karg och kall vinter som ett vårdbiträde ska fråga sig: hur ska jag sörja för er med kärlek och omtänksamhet?

 

 

 

 

Denna text var även publicerad i Svensk Bokhandel, Vårens Böcker 2013. Tjänster i hemmet utkom på Kabusa Böcker januari 2013. Omslag av Beata Boucht / Nu Agency.

 

 

RECENSIONER (URVAL)

 

"I Hållanders språk får både arbetet som sådant och de äldre fler nyanser än i tusen debattprogram, nyhetsinslag eller politiska utspel om äldreomsorgen." Helsingborgs Dagblad

 

"Klarsynt registreras varje känslomässig skiftning; från djupt sinnliga beröringar till kontaktlöshet och äckel. Ja, Hållander klarar till och med av att skriva om toalettbesök på ett sätt som är laddat med mening. Jag tycker mycket om den här romanen, som balanserar så fint mellan det brutala och det ömsinta." Göteborgs-Posten

 

"Kanske kan Tjänster i hemmet bli startskottet för en ny debatt där äldrefrågan belyses ur fler aspekter och sätts in i ett större sammanhang där vi frågar oss vad för slags samhälle vi vill ha." Norrländska Socialdemokraten

 

"Marie Hållander visar ... hur fiktionen är överlägsen på att levandegöra verkligheten. Och det i en så vacker text. Läs den!" Södermanlands Nyheter

 

"Hållanders debut är gedigen. Texten formligen klistrar sig fast vid läsaren." Dala-Demokraten

 

"Den är tillgänglig, snabbläst och intelligent. Alla som arbetar i omsorgen, alla som har omsorg och kan läsa, alla som har anhöriga som får eller ger omsorg borde läsa den. Och: alla som har reell makt i det här samhället borde läsa den." Arbetet

 

"Ett upprörande vittnesmål om hur lite man egentligen får när man inte längre kan ta hand om sig själv. Och om hur de som är ensammast och fattigast också får minst." Dagens Nyheter

 

 

 

 

 

2018 MARIE HÅLLANDER